Jag känner mig lugn och behärskad. Jag har inget sug efter knivar, tandpetare eller att stoppa en gaffel i ett eluttag. Jag är lugn.. och har ingen panik över att jag snart kommer lämna min ungdom bakom mig. Det känns ganska bra. Tidigare idag (och även alla andra dagar) så har jag haft världens ångest över allt mellan himmel och jord, men inte nu. Jag är lugn.

Jag antar att lugnet är något som kommer med åldern. Något som också kommer är att man blir tråkig. Till exempel nu när mamma har frågat mig vad jag vill ha så har jag svarat:
- en reflex
- en laddare som jag kan ha i bilen.
- och sen vill jag inte ha något mer..

Jaa men jag har accepterat att det är så här nu. Imorgon när jag springer iväg på ica så är det en annan människa som stämplar in. Vem vet, kanske kommer jag någon minut tidigare, jag kanske har med mig mitt instämplingskort.. shit, vad det här kommer bli spännande...
Wooooooow, jag kan knappt bärga mig.

Nä, men med dom orden vill jag avsluta mitt liv som ung. Tack, det har varit fina 18 år som jag har haft och nu kan jag dö lycklig.