I torsdags, 5 november, hade jag haft körkortet i ett år. Woho, nu måste jag bara sköta mig i ett år till och sen kan jag köra med brutet ben och en 3,5 i handen utan att riskera att behöva gå tillbaka till körskolan.

Inget av värde har hänt i mitt liv på dom här dagarna. Jag har som vanligt varit på ica. Där har det varit det ena och det andra. Trodde att jag också skulle få magsjukan som förökade sig som kaniner på ica, men nej. Frisk och kry är ett nedslag. Jag hade redan valt ut alla filmer (my little pony) som jag skulle se under min sjukdom.

Idag skulle jag och bellan svettas på gymmet, men det slutade med att vi svettades i hennes förråd.

Nu snart ska jag göra sjömansbiff. Jag har längtat efter det i 3 dagar! Jag ska göra det själv, och med tanke på mitt betyg från högstadiet i HK så blir det nog Sibylla sen. Yeah! Oj förlåt, det heter inte sibylla längre. Tha grill..dåeh.

Vad fasen gör vi ikväll? Min hjärna säger:nej, min kropp säger: nej, min mamma säger: nej. Men något annat säger inom mig säger: JAAAAAAAAA!
Jag ska lyssna på Tomas Ledin-skivan nu så att jag får svar. Jag är kär i honom, jag älskar honom! Om det inte vore så att mamma hade patent på både han och Ronan Keating, så skulle jag och Ledin ha små barn som gick runt och sjöng.

Adjö nu!