Jag vill helst av allt bara lägga mig ner och skrika så högt jag kan så att mina muslimgrannar far åt skogen..
Jag är helt orkeslös och tanken på att jag måste hinna klart med all satans jävla helvets satans förbannade skit tills imorgon gör mig stressad, arg, och lite emo. 

Dessutom så får jag inget medlidande från mamma när jag beklagar mig. Hon säger bara att hon vet hur det är för hon har också gått skolan. Men då ska jag tala om en sak för dig lilla mamma; när du gick ut skolan (för ungefär 200 år sedan) då behövde ni inte ha en rödhårig tant till lärare som bara vill göra livet surt för en. Ni behövde heller inte göra saker på datorer som bara krånglar och har sig. Och sist men inte minst så tror jag inte att ni hade tomten som skulle lära er allt om balansräkning, som ni ändå inte förstår ett skit av.

Jag känner att jag lägger av snart, och alla ni som känner likadant som mig tänk på att:
DET ÄR ALDRIG FÖR SENT ATT GE UPP!