Idag har jag inte gjort ett skit. Jag vaknade halv 12 och redan då kände jag att det var kört. Så jag drog täcket över huvudet och somnade om. Men saknaden efter honom fick mig att stiga upp och vänta på att mamma skulle ringa.
Ack så fel jag skulle ha.. ingen har ringt och jag tror att det är kört. Det är ute med mig och med honom.

Jag vill inte till storstan. Jag vill vara kvar här i skogen och sova hur länge jag vill, ligga på soffan och titta in i väggen och äta när jag vill.

Why do all good things come to an end?