Jag kom nyss hit, hem till big city life, efter att ha varit i Arvidsjaur med min storbystade vän.
Hennes 240 har legat med alla andra 240isar.



Vi drog dit igår för att se något storslaget, och något som man kanske bara får uppleva en gång i livet (om man har tur). Jag pratar förstås om att se Arvingarna IRL! Det kändes som ett värdigt avslutning på lovet, och det vare också!
Jag och johanna drig lös, med alla andra av den äldre generationen, på dansgolvet. Trångt vare vill jag lova, och allt jag kunde tänka på var: " Här befinner jag mig i samma rum som killen som jag hade en seriös crush on när jag var ett litet barn". Det kändes som en dröm men det vare inte.

Jag och johanna pendlade mellan Arvingarna och discodansgolvet, där vår generation hängde.
När bandet, som verkligen har det, hade slutat spela så letade johanna upp dem när de satt och försökte få lite lugn och ro ifrån skrikande tonårsfans. Trodde dom! Mohaha, vi tvingade sångarn att sjunga världshiten Eloise för oss. Det var himmelskt!


En bild säger mer än tusen ord.