Igåår, så jobbade jag. (visst vare lördag igår?)
Sen for jag till landet Ingenstans och fika hos Johanna. Vi pratade om urminners tider och planerade för det som nalkas. Sen skull Tove, aka Silla, åka hem med mig. Och där börjar vår historia...

Det var en mörk kväll när vi skulle åka hem i det kraftpaketet som jag håller så kärt: den röda 240n.
Men allt gick lite fört snabbt, för fort och vips så fick jag sladd mitt i en kurva.. För ett ögonblick så fick jag bilen på rätt kurs igen, men sen började han slänga och då vare kört. Jag, tove och bobby tog plogkanten, och det enda jag tänkte på var: "nej, faaan.. nu hamnar vi i diket, och jag som är så hungrig!!".
Men så blev det inte. Vi tog plogkanten en bit och sen snurra vi runt.
Spoilern slapp, och glaset på extraljuset är krossat. Men annars äre lugnt.
Tur donarn själv kom till och hjälpte oss mitt i vintermörkret. Om det inte var för avbitartången så hade jag inte suttit här nu.